Inatt fick Catja en jättefin trefärgad hanvalp som dessvärre var dödfödd. Vi försökte med återupplivning enligt alla konstens regler men det gick inte att rädda den fina lilla individen. Han var fullgången och vägde 203g, alltså en helt normal sheltie valp så det var enormt tungt att konstatera att det inte blev något med honom.
Vi hade dock sett i ultraljud flera fostren med fina hjärtslag och som var starka och jämna i storlek. Så vi ville veta om inte det ändå skulle finnas fler valpar på gång, trots att värkarbetet inte kom igång efter den enda födda valpen. Besöket på Anicura Albanos akutmottagning bekräftade sedan att det fanns tyvärr inga fler valpar i hennes mage d v s de andra fostren hade resorberats tidigare. Inget ovanligt men så otroligt tråkigt och ledsamt och inget man kan göra något åt.
Vi återkommer om framtida planer när vi hunnit sova ut och kommit över det värsta. Så otroligt ledsamt att se Catja som oroligt letar efter sin valp 💓 och har bråttom in från promenader för att söka efter den lilla...
